Trött på det.

Vad är tråkigt med att vara föräldrarledig? I will tell you. Sjukdom. Om något av barnen är sjukt kan man inte göra någonting utanför hemmet. Man måste vara hemma. Hela tiden.

Dessutom, har man två barn och den andre är frisk blir situationen inte bättre stimulansmässigt av att enbart befinna sig inom husets väggar. Större rastlöshet får man leta efter i världen... Man kommer på sig själv att vara grymt tjatig. Nej, klättra inte upp där! Ät inte den! Dra honom inte i håret! Inga fingrar där när jag byter en "sån" blöja! Vi bor i en fyra. Ibland önskar jag att det fanns ännu ett rum utan klätterbara ytor, utan saker som kan stoppas i mun, utan ömtåliga saker som behöver plockas undan och med en tokanpassad, skadefri, samvetslös underhållning. Då hade sjukdomsperioderna slunkit undan med lite mindre frustration.

Dock finns det en fördel. Känslan att komma ut ur hemmet när perioden är över får fenomenet att gå på toaletten efter en långdragen kissenödighet att upplevas som korpendivisionens version av lättnad i jämförelse.

PS: Frank härmar nu hund, katt, varg, krokodil, geting, dammsugare samt såg. DS.